Jag hatar de dagar när min ovän Ångest kommer objuden och klampar in i min själ. Han drar nämligen in objudet folk till på köpet, tex Rädslan, Oron och Ilskan.
Vill inte ha dem i mitt liv men har inte lyckats att få bort dem på 34 år så det är väl bara att leva med det.Tänkte idag att det kanske hjälper att skriva lite här, kanske blir lite lättare att andas då.
Jag tror att A har ärvt detta och att jag ibland, omedvetet, skapar oro och ångest hos honom. MÅSTE bli bättre på det för jag vill inte att han som vuxen ska behöva oroa sej över saker han faktiskt inte kan kontrollera. Man kan vara med och påverka men att styra allt själv är en omöjlighet.
Efter en halv gårdag full med ångest och hjärtklappningar, en natt proppfull med oro och en morgon med ilska (har dock inte gått ut över mina hjärtan) undrar jag nu hur jag ska kunna släppa detta och gå vidare idag....
Har lite saker att greja med idag, får väl göra det då och gosa mycket med mina barn.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar