Sakta bygger man upp ett lyckligt liv, man älskar det livet man lever och människorna man får dela det med.
Tänk då så skört livet är, att bara genom ett telefonsamtal faller livet som man byggt upp som ett korthus när vindpusten oväntat sveper förbi.
Vad som än händer kommer det aldrig att bli detsamma igen, korthuset blir aldrig likadant igen.
Jag kommer att försvinna in i en mörk tunnel ett tag, kanske finner vägen tillbaka hit om det är ljust på andra sidan.
Annars önskar jag er ett fantastiskt liv med mycket kärlek, var rädda om er och varandra och ta tillvara på vad livet har att ge.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar